torsdag 27 november 2008

Företagsekonomins förförande fantasi

- - -

Schyyy, jag är inte här. Jag sitter egentligen i klassrummet och lyssnar på finlandsvenska Bosse som berättar om hur kontona lever. Han är passionerad i sitt prat om pengar hit och dit, sin ihärdiga längtan efter balans mellan kontona. Det är fint. Det finns en charm i siffrorna. Men jag har koll på debet och kredit, som min höger och vänster bakficka ungefär. Och så har jag långa listor att pricka av med saker som ska göras. Viktiga saker.
Som att skriva blogg. Det hade aldrig hänt om inte förlaget Alida Bok refuserade mig. Jo det är faktiskt sant. Jag skickade in mitt diktsamlingsmanus till fem förlag och har blivit refuserad av fyra hittills. Alida Bok ringde dock och gav mig ett tröstpris; de ville ha mig till kalenderflicka. Eller rättare sagt månadens poet och som den gamla damen sa i telefon: det är inte fy skam. Vilket sedemera har visat sig vara sant för de skickade ut pressmeddelande vilket gör att jag även figurerar i Läsarnas fria tidning. Hur hänger nu det här ihop med min blogg? Jo, Alida bok frågade så självklart efter min blogg att jag började fundera på om jag var den enda skribent som inte hävdade sin rätt till utrymme i bloggosfären. Och så pratades det om det i skolan och nu sitter jag här och knarkar internetutrymme. Besök gärna alidabok.net.

Vi får se hur länge det här knarket är lockande. Förmodligen inte så länge, jag har aldrig varit någon konsekvent människor och det spelar ingen roll hur många gånger jag har tänkt att varje dag skriva lite i dagboken eller att göra 100 situps eller femtio knipövningar eller promenera i en halvtimme eller tänka enbart positiva tankar om mig själv när jag vaknar eller dricka en liter vatten om dagen. Allt fallerar så småningom. Oftast snabbare än så småningom. Redan dag två brukar löftet jag gett mig själva vara totalt bortglömt.

Men nu ska jag beta av listan på OTROLIGT viktiga saker som måste göras samtidigt som jag lyssnar på den finlandsvenska sången om siffrornas magi.

- - -

1 kommentar:

Mother sa...

Lite är ibland bättre än ingenting?!