Bergslagsbygdens byar

- - -

Vad gör innevånarna en söndag i byn med 1600 innevånare? Några av dem ligger hemma bakis efter pizzeriafyllan igår. Några tar en promenad eller äter middag med släkten. Några sportar.

Ganska många går och tittar på innebandy. Det är något av en mardröm för bortalagen att ta sig till det gamla tältet vid foten av åsen. Stämningen kan vara helt fantastisk. Den kan också vara hätsk. I byn är man lokalpatriotiska. Domaren dömer alltid fel. Motståndarna spelar alltid fulare. Och så vidare och så vidare. Men jag trodde det stannade där. Jag trodde inte att det fanns så många som dömde människor utifrån sitt ursprung. Men sporten är inte så oskyldig som det kan verka. Idag var det dubbelmatch (både herrar och damer hade hemmamatch)

Om man har mörkt rakt hår, höga kindben och ser ut lite som en indian får man heta Pocahontas, "Äh, av från plan Pocahontas", hånades bortalagets spelare.

"Han kan väl bara två meningar på svenska" (Om domaren med utländsk påbrå som manade: spela på, när det var gruff vid sargen)

"Varför är det en neger här inne" (jag blev mållös och visste inte vad jag skulle svara när min medspelare sa så, vad fan säger man?) "Han står där borta, måste vara från bortalaget" Ehh, jaa?

"Jävla invandrare (eller sa hon svartskalle)" (Om domaren som inte hade helt svenska föräldrar.)

Vad är det jag har gett mig in in när jag försöker smälta in i min barndoms håla. Jag försöker att inte skilja på olika människor. Men nu skulle jag vilja göra det. Jag skulle vilja ta med mig en människa dit med påbrå från andra världar och presentera som min pojkvän/flickvän/kusin/bror - ja vad sjutton som helst. För va fan, det är väl inte 1800-tal. Inte ens i byn.

Ibland liknar min hemby Änglagårdsfilmerna obehagligt mycket. Jag borde ta med mitt kulturpatrask och bilda ett kollektiv där. DÅ får de att snack om :)

- - -

Bergslagsbygdens byar

- - -

Klockan mellan broarna står på kvart över sex, har alltid gjort det. Här står tiden still. Jag kan tro att det är outhärdligt om man kommer utifrån, men sett från insidan finns ett stort lugnt i det, en trygghet och en upplevelse av medveten tillvaro. Vilket kanske är en chimär.

Jag skriver byar i pluralis eftersom jag tror att dessa mängder av bruksorter har något gemensamt, jag tror alltså. Kan inte så säkert veta. Det finns så många.

Om man kommer utifrån kan det verka outhärdligt, alla känner varandra, åtminstone till ansiktet. Man vet det mesta om alla; familjeförhållanden, trauman och glädjeämnen. Här är hemligheter inte hemliga så länge. Är man inte hemmahörande från början möts man med en skepticism, men är man hemvändare accepteras man ganska omgående. Det är lätt att hitta tillbaka.

Här bor de äkta entreprenörerna, här blomstrar föreningsandan och här är man mästare på att fördriva tid. Att skapa sig mening. Det är ingenting som blir en givet. Man skapar det själv. Kontrasten till staden är överväldigande, utbudet av stimulans är ringa, och man lär sig att sporta, hålla styrelsemöten och samverka. En tillvaro som bespottas och hånas av de mer kulturella och utbildade stadsborna men jag undrar vem som är lyckligast egentligen. Jag delar båda världarna, jämkar samman stad och by.

Kvart över sex, alltid kvart över sex. En mycket tidsmedveten klocka.

- - -