Nattsmyg

- - -

... hej ... jag tassar på tå. Rasten är slut snart och jag har ingen rätt att internetta på jobbet. Men jag måste få berätta om gårdagens skift. Eller slutet på det rättare sagt.

- Men nu har du blivit rund, fick jag höra i omklädningsrummet 06.06 igår morse.
- Tycker du, svarade jag den tjocka kärringen förvånat. Mycket förvånat.

(nog för att magen är lite uppblåst efter ett nattskift och fem koppar kaffe för att inte slumra in, men va fan ... ser jag verkligen gravid ut)

Jag hann inte ens bli arg.

- Ja, jag tänkte att du kanske håller på att skaffa familj sa kossan.
- Det har jag redan så många så det räcker och blir över, sa jag och lämnade gloöga förstummad för att med pippilångstumpsteg tåga iväg mot duschen.

Det glödheta vattnet spolade bort min förvåning och doften av bruksmentalitet. Det här lilla samhället är uppbyggt så. Man har som kvinna ansvar för att föda fabriken med kanonmat. Jag är 33 år, vuxen i de flesta avseenden och ändå tror sig andra besitta rätten att uttala sig om hur jag borde leva mitt liv. För jag är inte dum, jag vet att det pratas. Det är inte okej att inte göra som alla andra. Jag har gått utanför ramarna och det är hotfullt.

För mig blir det en politiskt handling att välja att inte skaffa barn; för att världen inte är mänsklig, för att jordens resurser inte räcker till i vår galna konsumtion, för att vi inte ens tar hand om de som redan lever här - gamla och barn. Men framför allt blir mitt val en nagel i ögat på förbålt inskränkta tjocka skvallerkärrinar som inte vet var de har mig. Jävla skitmentalitet. Jävla skitvirsbo!

- - -