- - -
Hoppla, idag har det gått undan - flygande fläng över fjäll och mo. Stämplade ut efter 7,8 timmar på fabriken (visst är det sjukt att det finns stämpelklockor, och att man räknar varje timme i sexminutersperioder) för att hinna med sextåget i morse. Hem för att byta väska och säga hej då åt Hugo. Direkt när jag kom innanför dörren märkte jag att det var nåt konstigt. Mina sängkläder som jag bäddar med i bäddsoffan i gästrummet hos mor och far låg på golvet och det var allmänt rörigt i hallen.
Älskade hugovännen hade haft anfall i natt. Hela hunden krampar och vet inte var han ska ta vägen. Veterinärerna vet inte vad det är. Han spänner kroppen som en stålfjäder och svänger huvudet av och an och flämtar, slångrar med baken och faller ihop. Hela kroppen rycker i spasmer och hans ögon ser på en med bedjande blick, eller mer undrande blick. Vad är det som händer matte, hjälp mig - å, det är helt fruktansvärt. Senast han krampade var när familjen var uppe i Fjällnäs och älsklingsjycken fyllde 12 år. Anfallen håller på i två timmar ungefär och hela kroppen rycker. Stesolid i form av stolpiller tar bort de värsta kramperna. Han har nog inte långt kvar nu min kära livlina. Fortsätter kramperna måste vi nog fundera på att låta honom gå. Det är så svårt. Och man vet ju inte om han lider. Man avlivar ju inte en människa bara för att de hamnar i rullstol. Min kära gamla jycke, hur ska det bli.
Jag skippade sextåget och låg och höll om honom en timme istället men var sen tvungen att åka hem. Den lilla vita pudeln hade bokat in mig för hundvakt. Sensei var nu inte alls glad över att jag hade jobbat natt och inte kunde hålla mig vaken. Men han roade sig själv när jag sov med att möblera om i skohyllan.
Fem timmars sömn sen till skolan för att hämta mobilladdaren och dona lite. Iväg till Ängla skönhetscenter för att inventera eko-utbudet. De hade en del smink och krämer. Pengarna räckte inte till så mycket. Men vem behöver smink egentligen. Fast jag behövde faktiskt det, hade tänkte stassa upp mig till morgondagens läsning på LO's lunchseminarium. Men istället för eko-smink så sydde jag om en gammal städrock från Myrorna så jag ska nog bli fin ändå.
Nu har jag badat och ätit pizza och reciterat dikter. Ska prova en ny imorgon. Steady strain:
Steady strain baby
det var så det skulle vara
jag väntade hela tiden på dig
på att någon skulle följa min linjer
med tanken och med ett fundersamt finger
Steady strain baby
i alla ansikten
som strömmar emot mig
letar jag efter ett tecken
på att du kanske finns
Steady strain baby
vi ska hitta in och ut ur alla lekar
i öppet ljus är du den spegel
som inte ljuger
om tillvarons försoning med sig själv
Steady strain baby
det var så det skulle vara
steady strain baby
steady strain
baby
. . .
Om man översätter steady strain ordagrant betyder det stadig töjning. För mig är det ett uttryck om kampen för att relationer ska hålla men det är även en marin fras:
In the Navy, we often talk of the need to keep a “steady strain” on the lines between ships, to avoid a sudden jerk or movement that could easily snap the line. I’ve always believed a “steady strain” is essential not only at sea, but in life as well.
- - -
Nr 887: Miljonen
3 år sedan
2 kommentarer:
åh hugogubben! fy fan vad ont det gör när dom där älskade djuren har det svårt. dom kan ju inte tala om hur det känns.
lycka till på lycka till på läsningen i morgon. det var en riktigt slamig dikt det där, lite bruno k.-känsla. tror den gör sig excellent på scen!
=) jepp, den var inspirerad av rockpoeten. Jo det gick bra. Hann inte läsa din dikt men det kanske blir en annan gång. Vi hade bara tio minuter att dela på Jenny och jag. Nu ska jag göra mig färdig för Demian och Kjellvander..
Skicka en kommentar