Varför snön faller genom lyktan, under örat och bakom krogen

- - -

Idag är en torsdag. En alldeles vanlig nobelsjuketorsdag. Traditionen upprätthölls igår med trerättersmiddag, balklänning och en air av aristokrati. Sen blev vi fulla. Det är ett spännande studiebesök i högborgerligheten. Adelsfrosseri. Som djur på skansen. Tänk att man sitter och tittar på dem. Men underhållningen är fin. Och kommentatorerna roliga. Och fina, som Kristofer Lundström. Och ibland när man vaknar efter en nobelmiddagsafton så har det snöat och världen är vit och mjuk igen.

Idag har jag haft mor, far och Hugo här. Vi har druckit kaffe och ätit lussekatter, very nice. Sen har jag gjort färdigt min hemsida loukatten.se som ska skickas iväg ut i eterrymden imorgon. Ett gott dagsverke.

Nej. Jag har ingen inspiration alls att skriva så jag låter bli. Fyller minstingglaset med skvätten koskenkorva salmiak som är kvar från igår och bäddar ner mig i sängen för att se Kobra på svt.se. Och sen ska jag drömma. Snälla mjuka drömmar om vad som helst utom konsthallar som ställer ut träskulpturer med plutmunnar som jag försöker sno för att jag absolut inte kan slita mig från dem och personalen kommer och tar fast mig och säger att jag är full. Såna drömmar drömmer man bara efter en lång nobelmiddagkväll. I natt blir det andra bullar.

Sov gott världen.

- - -