- - -
Idag var jag med om någonting lustigt. Jag hade blivit intervjuad av argus lyriska magasins nätupplaga och skulle läsa igenom artikeln som hade blivit publicerad om mig. Allt var frid och fröjd och stämde bra tills jag kom till dikterna som repotaget innehöll. De var inte mina. Men det stod att det vara mina. Mycket mycket mycket förvirrande. Jag hann tänka att jag blivit galen på riktigt. Läste igenom en gång till. De var fortfarande inte mina. Men en av dem påminde om en dikt som jag skrev för tolv år sedan men som var förpassad till byrålådan. Schizofrent! Jag tappade fotfästet för några minuter innan jag insåg att min diktsamling hade blandats ihop med någon annans.
Men. Att världen skakar till är inte farligt. Det ger en kick när den skakar rätt igen och man inser att man inte är totalt galen.
Och så har mina föräldrar skaffat sig en ny hund, en fyrvägskorsning som jag inte alls var förtjust i i början, men det iskalla hjärtat smälter mer och mer för var dag som går. Han har ett tung arv att axla efter Hugo. Men man kan inte jämföra hundar. Lika lite som man kan jämföra människor. Och jag är naturligtvis glad för mina föräldrars skull. De får nu uppleva vilket jobb det är att ha en valp från början. Så här ser han ut, Arras:
Det var allt för nu, i nästa blogg ska jag berätta om en fantastisk skidtur.
- - -
Nr 887: Miljonen
3 år sedan
2 kommentarer:
Blev han strypt av halsbandet?
Skicka en kommentar