otto marso

- - -

Idag den åttonde mars firas världen över internationella kvinnodagen, så även i Västerås. Hela dagen har det pågått ett feministiskt forum på Västerås folkhögskola med Samhällsentreprenörerna i spetsen. Skolans kulturentreprenörer var representerade genom mig och Jenny som läste poesi och genom Matildas konstutställning. Dessutom stod jag och Sandra för eko-cafés som serverade gratis lunch och sålde kladdkakor och godis så det stod härliga till. Tyvärr var där allt för lite folk. Vad gör folk på söndagar. Vad gör folk på internationella kvinnodagar. Ja inte träffas de i alla fall. En dag om året uppmärksammas kvinnofrågan och tyvärr hakar inte männen på. Det blir ingen dialog, inget samtal. Hur i helvete ska vi uppnå jämställdhet när folk trycker hemma i sina soffor framför sina teveapparater i sina fula myskläder ätandes sitt söndagsfett proppat med ämnen som kroppen inte vill ha. Ja, jag undrar faktiskt. Mänskligheten. Den omänskliga mänskligheten.

Jag ska fortsätta dagen lite djävligare. Har varit igång sedan åtta imorse och ska ta tåget till byn för att jobba natt, sen sova några timmar för att efter en stark kopp kaffe gå på styrelsemöte med Metall, ett nattskift till efter det och sen, sen får jag vila i 24 timmar innan jag ska upp till skolan. Jag hinner nog borra ner mulen i Arras päls ett tag också. Det är fint. Men jag saknar min Hugo. Mer än vad jag mäktar med. Så jag springer ett tag till. Rusar runt för att hindra allt att komma upp till ytan.

- - -