måndag 6 april 2009

Rasmusnalle

- - -

är en läskig typ. Jo det är sant. Alla barns bokklubb, som de flesta var medlemmar i på 70-talet, skickade hem blandade böcker. Det var en spännande dag. Förmodligen kom det ett exemplar i månaden. Tidsuppfattningen är inte så bra när man är barn och jag hade gissat på en gång i veckan men mitt något vuxnare sinne säger mig att det var mer sällan.

Jag gjorde ett besök i Knightfoundry i helgen och där hade Lill-Ivar fått ärva en del böcker av sin far som precis som jag var en del av 70-talskullen. Nu gör Ivars far något konstruktivt av Rasmusnalleboken och hittar på egna storys. Något som glädjer en gudmor. Den text och handling som finns i boken är på något sätt mycket obehaglig. Jag vet inte om det bara är tidsandan, om det är en förändring i könsrollerna, eller om det verkligen är så att författaren till Rasmusnalle verkligen var en skrämmande människa. Det går liksom inte att förstå poängen med någon av berättelserna. Kanske finns det ingen poäng. Men historen borde väl i alla fall sitta ihop? Det enda vi som vuxna kan få ut av materialet är att det är något fullkomligt fruktansvärt att smutsa ner sina kläder. Och det är nästan lika illa att blöta ner sig. Denna fruktan för nedblötning eller nedsmutsning bollas direkt tillbaka till mamman. Rasmusnallemamman. Hon som alltid tvättar. Tvättar hon inte så gör hon pannkaka.

Jag tror att det skulle vara mycket intressant att göra en analys på dessa rasmusnallehistorier. Alltså tänker jag ta mig fram genom överfulla förråd och leta mig fram till de exemplar av Rasmusnalle som jag och min bror fick när vi var som mest påverkbara i vårt danande.

Jag minns känslan av spänning, gemenskap och förväntan när bokpaketet landade i postlådan (eller var det inte så att man fick hämta ut paketet, något som gjorde det lite extra exotiskt). Det är dags för mig att leta mig tillbaka till mina gamla litteraturstudier och i det gå igenom och analysera min egen uppväxt. För visst blir vi påverkade av det vi får läsa i barndomen. Det är något ruttet i Rasmusnalle-land.

- - -

1 kommentar:

Mother sa...

Minns en film med Rasmus Nalle där de bygger en båt. Jag minns att jag var fascinerade av att han kunde såga hål i saker med en plattspetsad såg...Hur första skäret gick till vet jag inte.