Formidabelt

- - -

Tro och vetande av Sture Wretmark, ab fab! Läs den. Förkasta den om du vill - men läs den.

Alltså går min tid åt till humanistiska studier jämte mina human etiska studier som inte går av för hackor de heller. Jag förvånas verkligen över människor. Blir liksom fnittrig av all dårskap.

Men tre fötter på en vecka, nedsatta för min egen fortlevnad. Eller iaf för att jag ska stå ut med mig själv. Det är jätteläskigt. Men det där valet, att vika undan. Det får vara slut med det nu. Det beror ju en hel del på att jag har sådana fantastiska människor att stödja mig på: kloka mamma Laila som lyssnar på hysterikan och låter henne ebba ut, pålitliga mentorfröken som backar upp och alltid står på rättvisesidan, och så ullgull som alltid kommer med uppmuntrande tillrop och där tråden av styrka genom systraskapet alltid förbinder. Jag är så lyckligt lottad. Ja det finns fan en hel arsenal fina människor runt omkring mig, ibland undrar jag om jag är värd det. Hur i helskotta har jag lyckats samla alla dessa fantastiska människor, mina arkader.

Det är sånt man gör i natten. Undrar. Och så längtar jag efter att vara själv och ensam. Den senaste månaden har jag varit ensam i en timme. Det är nog inte sunt.

Men snart åker Maken iväg på en veckas sol och vår semester med golf, diamanter och pärlhalsband. Då ska jag banne mig sitta hemma själv och ta fotbad för att vårda min nedtrampade ömma fötter och försöka att umgås med mig själv. Vill så gärna förstå varför mina vänner gör det, umgås med mig alltså.

Klart slut och över till världen.

- - -