Michael Jackson

- - -

Kära Michael.

Inför varje brevdikt behövs noggrann research. Jag hade föresatt mig att jag skulle skriva en samling med brevdikter och en av dem skulle vara till dig. Jag påbörjade den i tanken för länge länge sedan. Jag har formulerat tankar som är för levande ögon, mina brev ska kunna läsas. Därför ställer du till en del när du bara försvinner så där. Nu kommer jag aldrig att skriva någon brevdikt till dig.

Jag trodde inte att du kunde dö, är inte det märkligt så säg? Som att du skulle stå över sådant. Ibland kommer döden som en personlig förolämpning och det är svårt att greppa tanken. Ändå var du så mänsklig med dina behov.

Sedan tonårens idoldyrkan har beundran växlat till fascination. Jag har sett och lärt dina moves. Din freakighet och din ensamhet lägger ett skimmer av sorg över ditt lev redan innan det är förbi. Vad gör kändisskap med en människa egentligen? Fick du någonsin möjlighet att vara mänsklig? Världens mest kända människa bevakad med rubriker om allt. Och du var aldrig platt, gjorde allt högt och lågt. Avundsjuka frodades och du mötte den med mildhet. Så liten och så stor. Så sårbar och så mäktig.

Du dansade dig genom livet, gav steg åt en hel värld. Vad gjorde du när du var ensam? Fanns det tid för reflektion i ditt liv? Var priset för upphöjdhet värt att betala? Skulle jag haft andra frågor om du levde? Vad var din allra mest insiktsfulla tanke, hade du insikter?

I dina texter ber du om kärlek, lugn och ro, förståelse, medmänsklighet och ömhet för barnen och naturen. Jag tror att du var en äkta idealist som på ditt sätt gjorde världen lite vackrare, lite vänligare och att din önskan om kärlek är fundamental för det mänskliga släktet.

Tack!

Hälsningar Linda Lou

- - -