- - -
Det blev ingen flytt, inte för att trean inte passade, utan för Mimers stelbenthet. Man får aldrig stå på två kontrakt samtidigt. Det kan jag i och för sig tycka är bra. Men hur gör man då om man vill prova flytta ihop med någon utan att minsta sin egen lägenhet som skydd om det inte skulle funka?!? Jo man låter partnern stå på det andra kontraktet, men kötiden är lååång och det är inte alla som har stått i Mimers bostadskö i fem år.
Var inne och tittade på grannlägenheten idag, en två och en halva. Smet in där medan målarna höll på att bära grejer. Hela lägenheten måste renoveras efter att mina grannar knarkarna har huserat där, rökt inne och härjat. Men den är fin. Stor. Ljus. Nedre botten.
Två meter flytt kanske det blir då, om någon annan får stå på kontraktet. För trots allt har jag svårt att se mig som sammanboende och vill nog ha min lilla etta kvar som utväg. Det där med relationer. Det är inte lätt. Förmodligen ännu svårare när de faller utanför ramarna och inte definieras. Det finns för och nackdelar med allt. Det är bara att välja vilka man ger mest tyngd. Och det måste nog sägas: störst av allt är friheten. Och tryggheten. Jag tror att det går.
Min trana lyfter inte. Men flockar av Grus Grus har susat förbi Lilla Östa och ropat farväl med hesa röster. Efter den rapporten per sms kan jag konstatera att det är höst. På riktigt. Jag tror att den blir fin.
- - -
Nr 887: Miljonen
4 år sedan

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar