Toka

- - -

Jag hade en gång en mormor som var precis så som man önska att en mormor ska vara. Hon ska finnas där jämt med nybakade bullar, saft och roliga burkar man kan leka med. Kakor i skåpen som man kan göra "barnsnus" av, ha mängder av klippdockor och veckotidningar, och dessutom lyssna på radion och den senaste musiken. En gång plågade jag henne med Metallica när hon låg och vilade för att hon hade ont i huvudet. - Det gör inget sa hon, det är fin musik.


Hos mormor fick man vara med och kladda i köket, smeta smör, kanel och socker och äta av bulldegen tills man fick ont i magen. Och hennes köttbullar sen. Den enda köttiga rätt jag saknar sedan tio års vegetarianism. Men nu är hon också vegetarian. För hon finns fortfarande. Bara inte på samma sätt som förut.

Mormor har blivit en toka, ser och hör saker och tankens vindlingar tar märkliga vägar i fantasins land. Irrationella tankar sätter spår i hennes vardagsliv där den enklaste sak som att koka kaffe kan försvinna ur kroppsminnet. Men hon är samma fina människa, samma djurvän och samma ömsinta kvinna som hon alltid har varit, bara så mycket tokigare.

Idag har jag dammsugit medan mamma tog med mormor på den traditionella torsdagshandlingen. Det mesta på handlingslistan är till katten. Och så en "burk med såna där". Vilket betyder vita bönor i tomatsås. Veckans tok var en femhundralapp som kommit bort och mormor var säker på att den fanns i ett rum en våning upp. Men det finns inget rum en våning upp. Jo grannens förstås. Vi hittade den tillslut i sovrummet men då var hon helt säker på att det var en falsk femhundring och när mormor är säker så är hon säker.

Min tokiga mormor. Vad jag älskar henne. Sådan hon var och sådan hon är.

- - -