Åsnan

- - -

Vad har Åsnan med festen att göra? Allt. Utan Åsnan ingen som kan ta emot smärtan, utan Smärtan, kunde man säga, heller ingen fest. (Lars Gustafsson, Festen)

Det händer ibland att det verkligen finns en åsna, det händer att övriga närvarande då vävs samman till ett tygstycke som annars aldrig hade blivit till. Jag såg det i lördags kväll. Jag såg det i söndags.

I lördags var det spontanfest efter att kulturentreprenörna hade arrangerat samkväm vid stadens isbana. Vi var sju personer som hade skönt häng tills en av oss blev allt för berusad. Självömkan och berusning gjorde åsnan. Festen avslutades för tidigt. Ibland lägger åsnan sordin på stämningen.

I söndags var det performance ute på stan. Trixarna, Reuter och Bandolin höll hov till glada flanörers överraskning. Bandolins kedjor mot plåt irriterade de boende i rosa huset så till den milda grad att de kom ut och skrek och svor, stod i fönstret och knackade på rutan, gjorde tummen ner och dumihuvudetgester. Tio minuter av deras liv befann de sig på första parkett när konst skapades i interaktion med stadens befolkning. Och allt de gjorde var att klaga. Publiken blev ett mot dessa galna inskränkta sura tråkiga människor. Och om de insåg att de i själva verket gjorde Bandolins performance ännu mer minnesvärd, kärleksfull och vacker skulle de förmodligen skrika ännu högre. Ibland är åsnan oönskad, ibland gör den tillfället. Men man kan aldrig välja.

- - -