- - -
eller the winter of our discontent. Snöflingorna fortsätter dala och jag drömmer om att jag är uppe på taken, de mycket höga taken, och försöker skyffla bort snö. Där bor björnar. Tre till antalet. De är fruktansvärt stora och jag slår med snöskyffeln för att freda mig, liggandes på rygg i en skoteroverall. En av björnarna blir skadad av skyffeln och backar undan. Du måste slå hårdare och döda den ropar mamma från marken. Jag kan inte döda gråter jag. Jag kan inte döda.
Allt i ett vindstilla snöfall.
Jag blev väckt av vännen Vilde och sitter nu här i köket med kaffe och toner av Eriks sång "I ett vindstilla snöfall". De faller på plats, flingorna. Ibland önskar jag att livet också gjorde det.
- - -
Nr 887: Miljonen
4 år sedan
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar