Sällan

- - -

ter sig en dag som man tror att den ska göra.

Dagar är förrädiska. Gör lite som de vill. Kommer och går, men framför allt ter de sig precis som det hampar sig. Ödet, nej det tror jag inte på. Jag tror att man formar medvetet och omedvetet och att slumpen hjälper till.

Idag blev en förvånansvärt bra dag. Upp med fantastiska gäster. Vad bekommer en slitenhet om den härrör från sällskap med otroligt fina Daniel & Stefan, Kroke & rödvin. Långmysig frukost innan stora stipendieutdelningen. Flankerad av två eminenta kulturkavaljerer (tack Tobias och Erik) skred jag till lunch på teatern och en ceremoni med fanfarer, pompa & ståt.

Att sitta på en scen, som stipendiat, väntande på att gå upp och ta i hand, le mot kameran. Det hade känts jobbigare om det inte var Micke som fanfarerade (röda skor förutan) och finafina pianorockoutgoingpassionssångaren Andreas Kullberg.

Sen skön vila. Censur.

Och om aftonen. Återigen ett Tajen som skulle stänga. Några få själar där. Jag fick höra en outstanding version av Halleluja med Vilde och Micke Trombon. Därefter roliga studier av mänskligt förfall, evolutionens pretentioner och en frizon för moraliska betänkligheter. Vi flydde medan tid var. Tog oss vidare, ut mot allt.

Sällan har jag skådat en sådan dag. Tack alla.

- - -