Vemod

- - -

Skratt och sång genom natten. I tretiden passerar krogfolket. Ibland kan jag sakna det. Men det är väldigt mycket bara ibland; jag vet ju att den världen allt som oftast känns platt. Men dagar som denna, tunga dagar, längtar man ut till stoj och glam. Vissa dagar är som att vada i mjukt smör, man tar sig framåt men det är otroligt tungt att gå. Det är vemodets dagar.

Men det är något vackert med vemodet. Det känns som sanningens hemvist, som ärlighetens tassemarker och jag tror att det är där visheten bor. Det är genom att klafsa omkring i det där smöret som man kan förstå vad man egentligen känner och vad man har lärt sig den senaste tiden. Det borde faktiskt rekommenderas lite vemod då och då, för att göra bokslut, för att ta sig framåt, för att inlemma lärdomar man skaffat sig.

Som i sömnen, där erfarenheten stöts och blöts. Gränslösa scenarier träder fram helt utan normer. Också en nyckel till vishet.

Vi har så många verktyg. Varför gör vi så tokigt då? Jag blir inte klok på det här livet.

- - -