Den som hade ett eget hem, med skorsten och allt. Ett hem som växer in i ett annat hem. Där tak och väggar inte längre hålls åtskilda. Ett gemensamt hem. Det vore fint.
Jag har i veckan provat att inte åka fram och tillbaka mellan staden och byn för att nattjobba, utan istället fraktat katten med tåg till byn och där installerat honom i mormors lägenhet som står tom sedan hon bröt lårbenshalsen. Hon kommer nog inte hem något mer och lägenheten ska väl så småningom säljas men så länge tänkte jag att jag kunde sova dag där efter arbetsnätter.
Jag häpnar själv men det är faktiskt rackarns trevligt att vända hem till byn. Här hejar alla. Hela tiden. Och det är grönt och blomstrar som vore allt en enda stor park. Det ultimata vore två bostäder, ett på landet och ett i staden. Iaf någon av dem med skorsten.
- - -
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar