Gryningens åska var befriande. Både jag och katten var rädda. Vi upplevde tillsammans. Var ett djur i natten med stora ögon. Jag försöker hitta ett nytt sätta att förhålla mig till närhet. Till vänskap. Till kärlek. Jag försöker att hitta och plocka upp det jag har förlorat fast det är ganska trasigt. Utspritt i småbitar, skärvor, fragment.
Vi kan gå vidare. Genom att byta mönster. Det går så där. Tomheten måste ersättas med någonting. Nattdjuren blundar. Letar i drömmen. Vilda strömmar, nya ränder. Prickar. Symboler.
- - -
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar