torsdag 22 juli 2010

Ledsnad vs. ilska

- - -

Det borde vara en mänsklig rättighet att ha tillräckligt mycket ilska i sig för att inte glida ner i självömkan, mörker och uppgivenhet. Jag tror att ilskan kan hjälpa oss att stå upp för oss själva, se till att vi inte blir trampade på. Ledsnaden leder inte framåt, den slickar bara sår i all oändlighet. Drar nedåt mot marken, tynger.

Tunga tunga tunga droppen
hänger svalt och mötet tunga.
Tunga tunga fladder
över flyktens lätthet. Stopp.

Jag far iväg för att söka ilskan.



- - -

1 kommentar:

Ulrika sa...

Ilskan kommer nog om man låter ledsnaden ebba ut. Får man hoppas. Kram vännen min!