Skadad

- - -

Jo jag blev lite skadad av det där antagonistiska angreppet för en tid sedan. Fick ett maskinskrivet kuvert i brevlådan för några dagar sedan och medan jag öppnade det såg jag som i en film hur jag drog upp ett brev med tidningsurklippta hot. Jag svalde hårt och förträngde bilden på hornhinnan, tänkte efter om jag kunde krisringa någon om det var som jag befarade. Konstaterade att ja, det finns jättemånga fina människor som finns till hands. Jag blundade när jag öppnade kuvertet och drog fram ett skrivmaskinskrivet brev från världens bästa bror och hans pojkvän som inbjöd till en händelserik helg i storstaden. Lättnadens suck.

Jag tittar runt omkring mig när jag går ute i staden. Jag tror det är hon, poetens fru som svartsjukt hatar mig. Jag tror det är kufen i skrivarföreningen som har åsikter om allt och alla och som verkar ha ett brinnande behov att att uttrycka det i skrift. Så stort behov att man knappt förstår vad han skriver för det går så fort, tankevindlingarna är privata och kommunicerar inte. Där finns ingen dialog. Jag tror det är han, den försmådda vars vänskap jag har förkastat. Eller kanske hon som var som en syster en gång i tiden. Nej, jag blir inte klok på vem och varför. Och inte heller varför jag bryr mig.

Det kanske är jag. När jag sover kanske jag är någon annan.

- - -