Fruimport

- - -

Vi var på konferensresa och gick från konferenslokalen ner till hytterna. Jag rundade ett hörn och mötte en asiatisk tjej. Strax bakom henne gick en äldre rågblond man. Bakom mig hörde jag kommentaren: tänk att så fort man ser en fin thailändska så finns det en kille strax bakom.

Jag hade kunnat registrera det här själv kanske. Men nu var det han bakom mig som kommenterade. Och även om vi skulle kunna konstatera samma sak så är det med helt olika röstlägen. Den tjocke mannen i femtioårsåldern sa det med besvikelse. Det var den som träffade mig.

Det var hans ton. Och min vetskap om att han levt själv hela sitt liv, kommit hem och ätit hos mamma och lämnat tvätt där. Och att han såg tjejen som ett objekt. Detta får mig att tro att just han skulle kunna tänka sig att importera en fru.

Jag tror på kärlek. Jag tror inte på att man kan köpa sig den. Visst är det enorm sorgligt med dessa ensamma män och visst finns det exempel på äkta kärlek över gränserna, men jag kan inte förstå hur någon människa kan ha den synen på en annan människa att man kan hämta hem en fru för att man behöver sällskap, att förminska människor till sådana objekt. Det är inte helt ovanligt, inte i den lilla byn där jag har mina rötter.

För bra inlägg i debatten klicka här.

- - -