Jag blev stående med vedträna i famnen på väg mot skottkärran. Bilden framför mig tog mig tillbaka en sisådär trettiofem år. Till vår lilla lekpark med den stora sandlådan. Pojkarna som förtjust lekte med grävskopan. Sann lycka. Tänk om de hade haft en sådan här med spakar till. Dada hink och spade. Vi bär våra barn med oss livet ut.
Trots min tid på en folkhögskola som praktiskt taget delade skolgård med ett skogsbruksgymnasium så har jag aldrig sett en sådan här gripklo in action. Hur man sitter bak och fram i traktorn och med spakar styr en enorm och stark gripklo. Jag kände mig lika förtjust som pojkarna i sandlådan gjorde vid grävskopan när jag var liten. Lite förbjudet förtjust. Jag gillar ju inte maskiner.
- - -
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar