Den ständige sekreteraren

- - -

är inte beständig. Horace Engdahl avgår, lämnar plats åt någon annan. Synd att det inte blev en kvinna. Jag ägnade gårdagen åt att läsa hans bok Meteorer och den gav mig mycket nöje. Axplock och fragment, aforismer och hugskott. T.ex:

"Den som tiger samtycker inte, han söker efter ett större nej än det som finns i språket"

"Intelligensen är en förädlad version av insekternas känselspröt. Kriteriet är inte att kunna säga djupsinnigheter - det gör även vansinniga -utan att kunna lyssna. Intelligens förutsätter två hjärnor, deras samspel. Den som inte låter sig färgas av den han talar med, är redan på väg mot demensen"

"Orden är en slags reparation: är ingenting trasigt behövs de inte. Exempel? Så snart en annan människa kommer in i mitt rum, går det sönder. Du hör mig tala, jag försöker laga det."

"Allting är möjligt i drömmen, utom tankspriddhet, det vill säga att sluta intressera sig för den dröm man är i. Detta är en allvarlig brist hos en annars storslagen existensform."

"Varje gång jag börjar tala är det med hemlig skräck: vad ska jag nu få höra? Den andra kommer till min hjälp, han avbryter mig. Men snart ser jag samma skräck i hans ögon. Då får jag rycka in. Det kallas samtal."

" Menandes är som en imma på textens glas, spår av den skrivandes andedräkt. Då får han skylla sig själv om det kommer fram skitungar och ritar fula gubbar i kondensen. (Kulturdebatt)"

"Framgång och bakslag är egentligen lika motbjudande. De stör den förunderliga jämvikt och klarhet som beror på glömskan av den egna personen."

Det finns något mycket sympatiskt med att en sådan känd litteraturvetare ger ut en bok med små funderingar som är ganska opretentiösa, små funderingar bara. I like. Det är nog klokt att hoppa av sekreterarstolen för Horace, och istället ägna sig åt att betrakta sina egna tankar. Det borde fler höga herrar göra.

- - -