Sakta sakta

- - -

sakta vilar kroppen upp sig. Jag går in på andra veckan vid vägs ände och gården Rosenhäll fyller på kraft i varenda cell i kroppen. En vecka med telefonen på ljudlös. En vecka utan hårtvätt, nåja.. det är kanske ingen njutning, det börjar klia och kännas otäckt efter nio dagar.

Idag har jag pulat med hemsidan, lagt sista handen hoppas jag.. fyllt på med bilder. Det enda som behöver göras nu är att fylla ut sidan med länkar/tips, den är lite tom i högra spalten. Kanske kan man sälja reklamplats?!?

Och så har vi fällt träd. Mamma och pappa kom till Rosenhäll idag. Såklart var Hugo med. Nu vilar alla efter skogsarbetet. Mor, far och Hugo i hästensängen. Stefan under en filt i soffan. Daniel spelar piano och från rörspisen knastrar brasan gott. Jag vet inte om det någonsin kan bli mer rofyllt. Jag har legat med Hugos varma kropp mot min och bara tittat in i elden medan pianotonerna smeker. Han börjar bli riktigt bra vid tangenterna bror min. Kunde jag vara lycklig skulle jag vara det nu. Förmodligen kan jag det. Förmodligen är det här höjden.

"Vad är 'det' i 'Det regnar'?
Är det regnet som regnar.
Är det det som regnar?
Är 'det' det som händer?"

En mycket bra fråga. Jag tycker om Lars Norén. Läser hans dagbok, en tredjedel hittills. Det finns något mycket sympatiskt med honom. Han är helt ärlig. Han lägger inte värderingar vid allt, kan betrakta och tycka om eller inte utan att värdera. Han handlar efter hjärtat utan att bli självupptagen . Han tror på sig själv utan att vara självgod. Han tvivlar på sig själv utan att mista all sans. Det är någonting med honom, något mycket sympatiskt. Det är intressant att följa hans arbete också, få en inblick i processen när en föreställning blir till. Jag vill gärna se något av honom snart. Vi äter samma mediciner Lars Norén och jag. Det säger mer om mig än om honom. Fast mest säger det väl om psykvården. Att det finns en allmänmedicinering, ett standardrecept vid diverse ångest, tvivel och depression.

Mitt favoritcitat från Norén är ändå:

- Vart ska du gå?
- Det vet jag inte förrän jag är där.

- - -