2009

- - -

2009 är något otänkbart. Redan år 2000 var otänkbart - då skulle jag fylla 25, en fantastiskt ålder tyckte jag hela vägen dit. Väl där sen så var det inte mer än som ännu ett andetag. 2010 låter science fiction men det kommer väl lika så fullt att dimpa ner i huvudet endera dagen.

Året 2009 börjar tungt. Jag är bestulen och alla kontakter jag samlat på mig under två års tid är försvunna. Det nya simkortet är installerat i en ny telefon och det är bara att återigen börja samla nummer. Min stulna nokia 6267 innehöll en hel serie bilder på älskade hunden Hugo. Vi hade en fotosession framför brasan med sepia-filter och det blev helt underbara bilder. Tyvärr hade jag inte laddat över dem när de klåfingriga snorvalparna i Virsbo bestämde sig för att min telefon skulle bli deras. Hugovännen är dålig. Han har spytt galla i två veckor nu, varje morgon. Idag slutade han äta. Förhoppningsvis tillfälligt. Men kontakt är tagen med veterinär som gör hembesök för avlivning, ett fruktansvärt ord. En fruktansvärd handling. En fruktansvärd upplevelse att låta det man älskar gå. Vi gråter allihopa, bearbetar, pratar fram ett beslut om när det är dags. Jag skulle så gärna ha tillbaka korten på Hugo. Jag tror inte att jag har möjlighet att ta om dem.

2009 kan fortsätta bättre. Nya varsel på fabriken tyder på att det är ett satans år. Och det kan alltid bli värre. Jag ska läsa mycket i år. Det är det enda jag vet. Hitta tillbaka till litteraturen och orden, mina egna och andras.

Och ur kaos talade en röst till mig och sade:
Le och var glad, ty det kund vara värre.

Och jag log och jag var glad
och det blev värre.

- - -