En ny era tar vid.

- - -

Den sista tiden har varit en sällsynt dålig bloggtid. Livet har gått allt för mycket nedåt för det.

Igår jordfäste vi älskade Hugo. Det var ett mycket tungt avsked men ändå ett fint avslut på den fantastiska period av mitt liv där Hugo har varit allstädes närvarande. I tre veckor har familjen sörjt denna fina medlem och igår avslutade vi med en grillfest på ängen som var fylld av tårar och skratt.

Brevet kom i fredags. Ni kan nu hämta er urna med askan efter Hugo. Aj så in i helvete. Motståndet var ofantligt. Kroppen ville inte veta av det definitiva slutet och det gjorde fysiskt ont i bröstet av sorg och insikt. Jag kunde inte förmå mig att gå in till djursjukhuset och hämta urnan utan väntade i bilen när mor och far gjorde det. Hela tiden har jag varit lugn och förnuftig, tagit rätt beslut och tagit ansvar. Men då var jag tvungen att lämna över.

-

Vägen hem hade vi träurnan mellan oss i baksätet, mamma och jag, och vi satt alla tysta i vår sorg. Jag ville absolut inte att begravningen skulle äga rum men så här efteråt är det otroligt skönt. Mamma, pappa, jag och Hugo har klarat det här tillsammans. Men massor av kärlek, vemod och tilltro till varandra. Nu vilar Hugos aska på ängen i en obehandlad träurna draperad med hans frolicsjal. Vi hade inte kunnat göra på något annat sätt. Nu tar en ny tid vid och jag har tagit mitt farväl.

-

Glöm inte att älska varandra alla varelser. Det gör ont men är fullkomligt värt det.

- - -