Grötfrukost

- - -

Ibland blir man alldeles förpaffad av sig själv. Som när man vaknar utvilad halv sex på morgonen och helt omöjligt kan somna om utan går upp och kokar gröt och läser tidningen en timme och sen sätter igång med att beta av skagöralistan innan man maler kaffe och njuter av en kopp nybryggt i sängen.

Det där var en väldigt lång mening. Men det var också en väldigt ovanlig morgon för mig. Jag älskar att gå upp på morgnarna egentligen, men nattskiftet förstör ju den känslan rätt rejält. Jag pajar min inre klocka om och om igen med dessa dygnsvändningar. Men det skiter jag i nu. För idag är det strålande sol genom mitt sovrumsfönster och jag har börjat dagen mycket bra.

Idag ska jag jobba med harmoni för att komma ner till dikterna i mitt inre. De är på väg ut nu. På väg att födas. Ibland bär man sina diktbarn väldigt länge. Ibland kan man inte formulera dem. Bara känna.

Jag ska ta en promenad på kyrkogården här intill. Den vackraste av alla kyrkogårdar. Där finns ingen död. Men stadens alla fåglar bor där. Sen ska jag iväg och yoga. Ikväll kanske jag kan skriva.

- - -