Avslut

- - -

Jag hade glömt bort hur det var att känna sig bekymmerslös. Det finns människor som påverkar hela ens inre, och då menar jag inte som i förälskelse och kärlekskemi. De där människorna har en tendens att hitta in precis när man behöver det som mest. Eller så är man bara extra mottaglig då.

Det enda som inte känns fjäderlätt just nu är att jag börjar få lite separationsångest så här vid terminens slut. Men det är också positivt. Det betyder att den brokiga klass som jag går i faktiskt betyder mycket för mig och att flera av de människorna har fått mig att längta till gemenskap istället för att dra mig undan. Och det är fint att det finns människor som jag känner att jag saknar om de försvinner. Det är inte en rädsla. Mer en trygghet. Tack för den här terminen alla galna, kreativa, inspirerande och alldeles alldeles underbara kulturentreprenörer. Min stjärnfamilj.

- - -