Rekonfigurationsförmåga

- - -

Det där med magkänsla - att bejaka det det instinktiva - behöver inte betyda att tanken inte kan ompröva beslutet. Den där balansen mellan känsla och förnuft, att kunna känna efter och reagera för att sen fundera över vad man reagerade på och varför och sedan kanske ompröva sin åsikt. Det är nåt fint det. Fast det finns många talesätt som säger motsatsen. Smaka på de här: att vända kappan efter vinden, vara som en vindflöjel, som ett rö för vinden, byta åsikt som man byter strumpor ... ja, det ses som ganska fult att kunna ändra sig. En vekhet i att inte hålla fast vid det man sagt.

Jag har alltid varit rädd för människor som inte tycker att man får ändra sig; i relationer, i vänskap, i politiska diskussioner. Det kanske beror på att jag har en väl utvecklad rekonfigurationsförmåga och faktiskt inte vet så mycket utan mest tror. Jag är inte vetenskapligt utbildad och får därför lita på andra som är det. Ju mer vi vet desto mindre vet vi och jag lovar att det känns tydliga ju älder man blir.

Det blev en lång väg till kärnpunkten i den här bloggen som är dokumentet Den hållbara och smarta staden Västerås. Jag skrev i ett tidigare inlägg om det planerade scenariot 2050 där ett kärnkraftverk var placerat på Skutterön (utanför Kvicksund har jag nu förstått). Jag vidhåller att det är ren galenskap och dokumentet har allt för många grammatiska fel, stavfel och syftningsfel för att jag ska ta det på allvar. Men trots allt det så är det intressant läsning. Det finns bra idéer där. Små fröer som faktist kan gro till en grönare livsstil för västeråsarna.

Det är vad jag har gjort idag, legat på en filt i solen och läst om politiska idéer om en hållbar livsstil. Men först så sov jag förstås mina obligatoriska sju timmar efter nattskiftet. Mina måndagar är min helg; där kan jag läsa sådant jag inte hinner annars, där kan jag gå i skogen på mina barndoms stigar, där kan jag avnjuta långa telefonsamtal med kaffe och cigaretter, där kan jag skriva bloggar om det som jag funderar på ...

- - -