Det finns platser

- - -

som är mirakulösa, skapade av människa eller natur. Eller rent av i samverkan. Detta är en:

Dagbrottet i Tortuna, förbi Tillberga. Vackert.

Platsen Klassrummet är inte heller så tokig, ett rum i det gamla tegelhuset med djupa fönsternisher. Läsfönster. Här kan man sitta och pyssla med ditt och datt. Just nu är det mycket planering för Loukattens eko-café. Nästa tillfälle är på tisdag med lunch och eftermiddagsfika för en grupp från Coompanion.

Kryptan är ett annat trevligt ställe, med sunkiga soffor och små rum där olika kreatörer huserar. Det är verkligen nåt visst med sunkiga soffor, sjuttiotalssoffor är helt ljuvliga att vräka sig i. Skrev färdigt Staden där igår, en ekfras på Tobias snurrande konstverk. Vernissage den 13 juni i hörsalen på biblioteket. Läs mer här: kaosgruppen

Platsen där längst inne, i själva jaget där allt står stilla om man lyssnar, är också en trevlig plats att befinna sig på. Men vägen dit är svår och bara för att man har hittat dit en gång så betyder det inte att man gör det igen. Att vara i fas med sig själv, det är en längtan. En plats att längta till. Men det finns verktyg som gör det lättare att hitta in dit, verktyg som yoga och lugna människor, verktyg som kontemplativa filmer och gröna löv, verktyg som närhet, verktyg som distans när flera människor arbetar i samma rum med sina egna saker. Verktyg, tyg som gör verkan. Sänglinnen.

- - -