Fabriksliv

- - -

Nattboksanteckningarna fortsätter och jag funderar över vad jag vill göra med dem, kanske allt, kanske inget.

Sex timmars sömn efter nattskiftet och sen upp igen för möte med arbetsgruppen som består av företagsrepresentanter, Unionen och IfMetall. Arbetet med jämställdhetsplanen fortskrider sakta men säkert. Den enda mannen i gruppen dök aldrig upp och som så många gånger förr då det diskuteras kön är det kvinnorna som styr utvecklingen framåt. Är det bara vårt ansvar att det ska bli jämställt? Finns det inget intresse alls från männen i denna fråga? Är det så att de verkligen tror att de bara ska förlora på jämnare makt- och ansvarsfördelning mellan könen och inte inser att det finns massor att vinna på det också. Jag blir tokig på att det ser ut så här.

Men vad kan man vänta sig av ett litet brukssamhälle: efter mötet slank jag in för att få en pratstund med chefen som inte var inne och jag hejade istället på tvåskiftarna som satt i matsalen och hade fika-rast. Hej hej och löst snack. Sen kom EU-valet upp och det var suck och stön och ingen visste vad de skulle rösta på. Debatterna på TV var bara pajkastning och alla politiker var dåliga och skyllde bara på varandra.

- Det blir nog så att jag inte röstar sa en man i gänget, jag är helt ointresserad av politik, jag hatar politik

- Men hur kan du hata politik, sa jag. Politik handlar ju om livet. Har inte du barn? Bryr du dig inte om dina barn får gå i skolan, få vård, få leva i ett mänsligt samhälle?

- Jo jag har barn, replikerade mannen. Men jag hatar politik.

Jag blir rädd för dessa människor, de som sätter barn till världen men inte vill vara med och utforma barnens värld. Varför får vem som helst skaffa barn, är det en mänsklig rättighet?

Visst blir jag också trött av partiledardebatter, det är uppvisning och titta här vad jag kan slå mig för bröstet, stora egon och smutskastning. Men om man försöker förstå vad de faktiskt säger, om man sätter sig in i partiernas olika syn på saker och ting, så är det inte så fullkomligt obegripligt. Man måste bara anstränga sig en aning. Det är nog där det fallerar. De allra flesta bruksarbetare vill inte förstå politik, de orkar inte. De hatar politik.

Men hur kan man hata någonting som handlar om ens liv, om en möjligheter, om ens barns möjligheter. Skola, vård, arbete, kultur - allt är politik. Hatar man det så hatar man livet.

- - -