- - -
Det finns ett 38:a sidigt dokument som handlar om "den hållbara och smarta staden Västerås" författat av någon Karl-Erik Andersson som ingår i någon klimat- miljö och energigrupp. Vem denna någon är har jag ingen aning om och jag har heller inte lusläst hela dokumentet men på sidan 8 så skriver man om ett önskvärt scenario 2050. Där sias det om att det vid denna inte allt för avlägsna framtid ska finnas ett kärnkraftsverk beläget på Skutterön och detta kärnkraftsverk ska stå för 30% av stadens energianvändning. Lever jag då har jag uppnått den högaktningsvärda åldern 75 år, något som i sig låter helt galet. Frågan är om det inte låter ännu galnare att satsa på kärnkraftverk när det ännu inte finns något sätt att ta hand om det fullkomligt livsfarliga avfallet som ett kärnkraftverk genererar.
Ibland känner jag mig galen. Galen på människor. Ibland beter jag mig som galen. Tappar verklighetsbalansen. Frågan är om inte jag trots allt är ganska så lagom galen. Jag bygger i alla fall inte kärnkraftverk.
Och jag har inte ens barn. Varför bryr jag mig då om hur världen ser ut när jag dör. Och jag är inte ens religiös. Varför tar jag då ett sådant moraliskt ansvar. Enkla frågor får enkla svar: jag är humanist och tror på ett liv före döden. För mig och för de som ska komma efter mig. Även om inte jag har barn så kommer andra lika betydelsefulla människor att få leva med det vi skapar idag. Vår nutid blir deras ärvda historia och jag vete katten vad det är för en dumhet som bor i människan. There is something rotten in the state of Sweden.
- - -
Nr 887: Miljonen
3 år sedan
2 kommentarer:
Ni formulerar er så väl, fröken!
Skicka en kommentar