Kumquatsens bekräftelse med pensel

- - -

Jag väljer att inte vara människa. Enligt det filosofiska samtal jag just har haft ute på trappan är det det enda möjliga. Jag vill inte vara beroende av bekräftelse. - Då skulle du ha valt att blivit något annat.

Nu kan man ju inte välja men en katt vore kanske det idealiska för mig. De är sig själva nog. Lever inte i spegling av andra individer.

För att fortsätta på tidigare blogg om att vara självklart övertygad om sitt obestridliga värde så har tankegångarna utvecklats. Det räcker inte att själv vara övertygad om sitt obestridliga värde. Det är ett gemensamt arbete tillsammans med sitt umgänge. Om man är människa. Jag har vänner som bekräftar mig och jag bekräftar dem. Jag har Ullgull som hjälper mig genom livet, Karin som känner mig utan och innan och Olga som får mig att känna mig värdefull, Linnea som ger mig den självklara rätten att vara precis som jag är, mina bröder som hjälper mig att se utifrån och in och inifrån och ut och ger mig fler dimensioner. Och det finns flera som är på väg in i den stora väven. Det finns så många människor som bildar puzzlet jag. Det är otroligt fint. Är det så att alla man tycker om och umgås med har ett ansvar för att ge ens individ ett värde eller vilar det helt på mig? Kan man som människa klara att på egen hand ge sig bekräftelse?

Relationer är svårt. Och helt underbart. Det finns så fina människor. Tvåsamhet har alltid varit ett problem för mig. Förmodligen för att jag aldrig har uppnått det. Den jag har upplevt har alltid känts som en begränsning av jaget och duet. Mötet efter förälskelsen har uteblivit och där arbetet borde ha tagit vid har stiltje uppstått. Därför har jag alltid trott mig vara skapad för att inte leva i tvåsamhet. Men tvåsamhet och frihet är inte motsatser har jag lärt mig idag. Tvåsamhet kan lämna otroligt mycket utrymme. Och en relation utan ett förhållande kan lämna otroligt mycket trygghet. Om man kommunicerar, bekräftar och håller handen öppen.

Ibland måste människan hjälpa naturen, ibland måste naturen hjälpa människan. Igår hjälpte jag plantan med kumquats att gå i frukt genom en liten pensel som gick från blomma till blomma. Men vi människor måste också hjälpa varandra. Ingen är solitär. Vår art är sociala varelser och lever i flock där vi för att växa måste utbyta erfarenheter och spegla oss i varandra. Nu ska jag hjälpa min älskade bror i köket.

- - -