Mimetisk tillvaro. Vi går här. Vi andas. Således finns vi, trevandes i mörkret.
Och trevandes i ljuset. Inte vet jag hur jag ska bemöta allt det vackra. Allt det kärleksfulla. Jag glider in och ut ur skuggor. Försöker att inte begära något av tillvaron. Bara är. Är här.
- - -
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar