Missnöjets bibel del 1, mån-mannen.

- - -

Vaknade med en känsla av obehag. Försökte gå igenom drömmarna men hittade inte källan till obehaget. Låg och klappade katten en stund. Han förärade mig till och med en stund på magen. Rullade ihop sig och låg och spann på min mage. Han börjar lite på mig.

Sedan ut i köket för att göra frukost och gårkvällens repliker rullar upp i huvudet som en film. Obehaget förvandlas till ilska. Fan att jag höll käften. Fan att jag inte sa ifrån. Detta blir mitt första inlägg i missnöjets bibel - stället där jag publicerar de tillfällen då jag av feghet, rädsla eller konventionen höll tyst fast jag inte borde. Så här var det:

Jag anlände sent till torget tillsammans med V och W. Stadens mest kända konstnär hade redan börjat tala. Det lät som spontansnack, världspolitisk kritik som riktades mot Kina och USA med en avlutning i positiv anda om att världen trots allt hade blivit vänligare. Vi har aldrig förr haft så få väpnade konflikter berättade konstnären (undrar om det stämmer, tänkte jag). Jag kanske ska tillägga att det är valborgsmässoafton.

Jag och mina två vänner placerade oss på uteserveringen strax bredvid för att kunna ta en ekologiska ale medan vi tittade på braständningen. Ännu en vän slöt upp och vi var nu fyra vid bordet. 75% män. Fina vänner till mig. Alla otroligt olika.

Den tredje vännen som anslöt sig är också en erkänd konstnär i staden och känner således den mest kända konstnären i staden som kommer ut till uteserveringen för att röka och ställer sig vid vårt bord tillsammans med två vänner. Den mest kända konstnärens vänner står bakom min rygg och den mest kända konstnären, vi kan kalla honom mån-mannen, står vid bordets kortsida. Han hejar på konstnären vid vårt bord. Alla känner vi till mån-mannen. Han presenterar sig heller inte.

En av mina vänner är något av en lokalkändis och vill bli erkänd och bekräftad av hela världen, därför imponeras han något av såna kändisar som mån-mannen och på något vis börjar en duell av slapsticks och "roliga historier" mellan V och mån-mannen.

Mån-mannen är söt, ser harmlös ut tänker jag. Fast jag vet bättre. En vän till mig har blivit uppraggad av honom och fick följa med till hans ateljé där han gjorde allt för fysiska närmanden, trots att han hade fru hemma, men vem är jag att moralisera där. Hur som helst tyckte min vän att det var läge att dra sig ur hans famn och ta sig hem och han kammade snopet hem noll. Det har ju inte med gårdagen att göra men det är svårt att inte lägga in den historia man har vid bedömning av en persons handlingar.

Nu är jag inget fan av "roliga historier". Inte de som jag hört berättas iaf. De går ofta ut på förnedring, maktmissbruk, kiss och bajs, förtryck och diskriminering. Således var kvällens duell inte roande för mig. Något som sällskapet förmodligen kände av för mån-mannens kompis (som stod bakom mig) tog helt plötsligt tag i mina axlar och masserade mig, som för att säga: slappna av. Och det var inte på ett omtänksamt sätt, det var för att han tyckte jag var spänd och inte kunde uppskatta god humor, jag var den typiska kvinnan i sällskapet.

Denna duell av historier var inte mer än fem minuter men jag hann tänka en hel del under tiden. Tidvis tvistade jag med mig själv om jag inte ändå skulle klucka med i skratten för att behaga männen i deras tävlan, tidvis tänkte jag att jag skulle be dem sluta. Men mån-mannens kompis snabb-massage av mina axlar fick luften att gå ur mig. Var någonstans gav jag honom rätten att beröra mig, var någonstans sa jag att jag var spänd och inte kunde slappna av, var någonstans tyckte han att det var ok att döma mig utan att ha sett mitt ansikte. Obehaget låg också i att han stod bakom och att jag inte kunde se vem det var, hur han såg ut.

Mån-mannen bad mig att hålla för öronen. Jag tål nog ganska mycket sa jag. Då kom finalen: Vad sa horan när fittan sprack? Det ante mig.

Jag vet inte om jag kunde ha förväntat mig något av de tre riddare som var med mig, om de skulle ha sagt ifrån eller om jag själv skulle det. Jag är fullkomligt trött på denna manliga jargong och jag blir förvånad över de jag umgås med.

Nu har jag fått tömma ur mig obehaget jag vaknade med och kan gå gladare in i dagen. Första trevliga maj. Det tråkiga är att jag om och om igen kommer att befinna mig i såna här situationer där män bryter mentala armar, där maktpositioner och maktstrukturer talar, där jag som kvinna ses som svag och tråkig och där män, både kända och okända kommer att göra mig besviken på deras attityd.

- - -