Splitter

- - -

Att vara rädd för någons reaktion, när det egentligen borde vara sin egen man ska vara rädd för, reaktion alltså.

Jag har närt en kommunist vid min barm, säger Carl-Bertil Jonsson pappa. En parafras på det kunde vara: jag har närt en egoist vid min barm. Och vems är felet? Bådas naturligtvis. Men vi måste vakta våra gränser som min vän så klokt råder mig till. Jag placerar ut soldater i givakt för hur mycket som helst kan en människa inte ta.

Jag röjer upp i röran efter den tyfon som drog fram här igår. Bland glasskärvor och klädhögar hittar jag splitter från en vänskap i röda färger. Dramaqueen nr 1 har funnit sin överman som till och med snuvade mig på att avbryta vänskapen på fb - hm, nesligt. Borde vara den försmåddes rätt att göra det kan tyckas. Wacko is no more. Sad sad day.

Jag har tur som har Mandely som kommer med galna förslag, som att åka på annandagsbandy. Och jag har tur som har Karins jourlinje öppen dygnet runt, och jag har tur som har Gull som plockar ihop resterna av en loukatt med molokna öron. Eller är det tur förresten? Det livsrum man har skapat sig, de nära relationer man har - förtjänar man förmodligen. Som någon sa till mig: tur, nej det är inte tur. Du har arbetat fram det.

Jag är glad att jag inte står ensam när det stormar. För fan vad det stormar hela tiden. Är livet ett ständigt drama? Det gäller att hålla i hatten. Men jag har ju ingen blå hatt.



- - -