Själv har jag försökt smyga in jämställdheten i den fackliga klubben. Jag har lyckats så pass att det idag ses som självklart att det ska finnas en jämställdhetsansvarig, att vi ska ha en jämställdhetsplan både på klubben och på företaget, att vi har tjejer med i förhandlingsgruppen, och att det är möjligt med tjejer på poster som av gammal hävd endast besuttits av killar (som ordförande och kassör). När jag tänker efter så är det inte så lite det inte. Det finns mycket kvar men mitt ihärdiga ifrågasättande har satt sina spår. Det är jag stolt över.
Ibland behöver man inte kräva saker, bara peka på att man KAN tänka annorlunda. Som med 50-års presenten till exempel. Vad du får av Metallklubben beror på vilket kön du har. Män får fickpluntor, kvinnor får mässingsljusstakar. Som att alla män vill supa, och alla kvinnor vill pynta sina hem - en rätt förlegad föreställning. Jag hoppas, när jag uppnår den aktningsvärda åldern av 50 år, att världen har förändrats lite till, att vridningen bort från socialt skapade kön har blivit större. Jag tror nämligen att det är fler kvinnor än jag som skulle uppskatta en fickplunta, eller någon annan grej som varken är kopplad till sprit eller heminredning.
Kanske gör det faktum att jag faktiskt yttrade detta för styrelsen att de tänker att man kan tänka annorlunda. Ibland räcker det för mig, man måste inte alltid förändra världen pronto. Man kan visa på alternativ också, så kommer det så småningom.
Förresten söker jag söker en man, en manlig feminist. Jag har hört att de finns. Titta här.
- - -
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar