fredag 3 december 2010

Äcklet

- - -

Sartres Antoine och jag finner existensen äcklig. Jag har aldrig känt det förut. Men nu finns ingen sömn att få eftersom tanken är otvingbar. Den glider bara bort mot det motbjudande om och om igen. Öppna sår och krafsande i hjärnor, slangar genom kroppen och svullnader. Efter en kväll på hjärnkirurgiska uppvaket är det omöjligt att få ro. Tillvarons äckel. Är det så här den känns?

- - -

Inga kommentarer: